Så ser du ut som en Lundastudent

Det här med mode och trender är väldigt viktigt på LTH. Speciellt under tentamensperioden och du är hemma och pluggar. Man vet aldrig vem som kan se en då. För att du inte ska skämma ut dig ska jag därför berätta hur ni ska se ut under en tentamensperiod när ni börjar här.

Ovan ser ni vår modell som visar upp den senaste trenden inom tentamensperiodmodet. För att du ska få samma trendiga look ska du följa följande steg:

1. Börja med att inte duscha och raka dig på tre fyra dagar. Detta gör att ditt hår får den åtråvärda naturliga looken och att ditt ansikte utstrålar "Jag har inte tid att raka mig. Jag ska skriva min tenta för tredje gången". På köpet får du årets doft. "Tre dagars ingrott svett" kallas den för, och den är av vårt egna märke...
2. Sätt på dig mjukisbyxor och tröja i den största och mest illasittande modellen som är möjligt. Detta kompletterar du med ett par raggsockor.
3. Sista men inte minst väljer du de smutsiga glasögonen som accessoar.

Om du följer dessa steg kan du inte misslyckas med att passa in här på LTH. Det kan ta sin tid att vänja sig av med sådana där otrendiga saker som välsittande kläder och personlig hygien, men när du väl har gjort det kan du inte misslyckas. Du kommer bli den trendigaste på hela skolan. Bara vänta och se.

Vara med i ett SVT-program?

Det här med att ha en blogg är rätt bra ändå. Det har jag kommit att tänka på den senaste tiden. Detta trots att jag har varit otroligt dålig på att uppdatera dess innehåll. När man har en blogg kommer man i kontakt med intressant folk och får ta del av roliga saker. Jag fick just ett mejl från SVT där de frågade ifall jag ville vara med i ett inrednings/tävlingsprogram, men de hade missat att jag inte bor i Stockholm. Det skulle verkligen ha varit jätteroligt att vara med, men har man emigrerat till Skåne så har man...

Det här är inte första gången jag har fått intressanta och fördelaktiga kommentarer. Nu i veckan hade vice kårordförande på Teknologkåren här i Lund hittat min blogg. Hon hade blivit kontaktad av en journalist som ville göra ett uppföljningsreportage om hur det är att vara HBTQ-person på LTH och undrade ifall jag vore intresserad av att ställa upp. Självklart sa jag, så nästa vecka ska jag bli intervjuad. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska säga och vad jag kan ha att tillägga, men uppenbarligen verkar jag vara intressant. Det är på tiden att någon visar hur man är en ostudentig student i studentstädernas studentstad Lund. Det kommer bli intressant det.

(Jag har för övrigt ställt in en påminnelse i 2Do som ska påminna mig varje dag att jag ska blogga. Jag följer den appen slaviskt, så förhoppningsvis kommer det bli mer innehåll här på bloggen framöver. Jag måste bara bli bättre på att fotografera igen)

Konsten att vara hobbystum

Hur mycket man än planerar kommer den där veckan. Veckan där man ska göra allt och helst vara klar med det så snabbt som möjligt. Den veckan har kommit för mig nu. Jag har två projekt som ska redovisas nästa vecka, och därför måste de vara klara den här veckan. För att få ihop det hela behöver det vara god kommunikation inom gruppen så att man kan vara så effektiv som möjligt. Detta är inte så krångligt. Om man kan prata vill säga...

Jag var förkyld hela förra veckan och var rädd att jag inte skulle kunna följa med på Kräftslaget med Centerstudenter till helgen, men tack och lov kryade jag till och kunde följa med. Under lördagkvällen märkte jag att min röst blev mörkare och mörkare och jag fick bara svårare och svårare att prata utan att rösten skar sig. Jag bestämde mig då för att lägga mig, för det gick inte att kommunicera. När jag vaknade dagen efter var jag fortfarande väldigt hes, men det gick att prata, men under dagen försämrades rösten tills det att den försvann helt, och där är jag nu. En vecka full av grupparbeten och jag har ingen röst att prata med. 

Jens är läkare, och han har gett mig stränga order om att inte använda min röst över huvudtaget förrän den har kommit tillbaka. Jag får inte ens viska. Jag har därför fått spendera de två första dagarna i skolan med att leka stum. Inte för att jag skulle få fram något om jag försökte prata, men ändå. Jag har därför gjort en "så gör du"-lista för hobbystumma.

1: Om möjlighet ges, stanna hemma

Det är otroligt frustrerande att träffa på folk i skolan och inte kunna hälsa på dem, och så måste man hålla på att peka på halsen och munnen och försöka få personen i fråga att förstå att man inte kan prata. Därför är det skönt att vara hemma och arbeta istället så att man slipper känna sig dum.

2: Tacka Facebook!

När du har grupparbeten är det svårt att undvika att vara i skolan. Därför måste du kunna kommunicera med de andra gruppmedlemmarna på något sätt. Då finns det något så underbart som meddelanden på Facebook. Det man vill ha sagt kommer fram till alla samtidigt, och om du är snabb på att skriva blir konversationerna inte allt för hackiga.

3: Drick så mycket te du bara kan

För att försöka lugna ner halsen något ska du knarka liter med te. För tillfället dricker jag tre stora koppar med te om dagen, men jag tror att jag kommer behöva öka den dosen.

Förhoppningsvis kommer jag slippa behöva vara hobbyrum snart, men min röst har inte blivit det minsta bättre, så jag vet inte när den kommer tillbaka. Med tanke på att jag har två redovisningar nästa vecka tänker jag mig att det kan vara rätt bra om den har kommit tillbaka till dess. Det underlättar lite om man säger så.

2do har koll på mitt liv

När man pluggar på universitetet är det mycket man ska hålla reda på. Som att det inte skulle räcka med allt man har i skolan måste, i alla fall jag, ha koll på allt som händer hemma också. Om det var något som glömdes monteras in när de byggde Dennismodulen så var det minneskomponenten. Jag har jättesvårt för att komma ihåg saker. Därför blev jag överlycklig när jag hittade appen 2do.

2do är en app som finns till dator, telefon och surfplatta. Självklart har jag den till alla. Appen är till för att man ska komma ihåg saker. Man kan göra olika listor där man lägger in projekt, uppgifter och checklistor. Jag har till exempel listorna "Hem", "Arbete", "Träning och hälsa", "Skola" och "Någon gång/Kanske". Under dessa listor lägger jag då in precis allt jag behöver komma ihåg. Det kan vara allt från att skriva in att jag ska läsa kurslitteratur i min skollista till att jag i "Någon gång/kanske" skriver upp saker jag kommer på att jag kan önska mig i födelsedagspresent. Allt för att jag ska slippa oroa mig över att jag har glömt bort något. Det som är så bra med appen är att man kan ställa in när man senaste måste göra uppgiften, och så kan appen påminna en. Den kan till och med påminna en om man kommer i närheten av det ställe man har ställt in att man ska göra uppgiften.

Som ni ser på bilden har jag skrivit in en hel del, och då är det inte ens allt ni ser. Jag inser att det här blir lite fulreklam, men jag är inte på något sätt sponsrad av 2do att skriva det här. Jag tycker bara väldigt väldigt väldigt mycket om den appen, och den får mig att ha koll på mitt annars tankspridda liv. Jag tänkte att jag skulle dela med mig utav den, för någon av er där ute har säkert samma problem och älskar att planera saker som jag. Om ni dessutom vill bli effektivare och bättre på att planera kan jag tipsa er om boken "Få det gjort! Svart bälte i vardagseffektivitet" av David Allen. Den anses vara bibeln för planeringsfreak som jag.

Om ni vill veta mer om appen kan ni klicka in på deras hemsida här!

Taylor Swift är min omvända akilleshäl

Den här dagen har varit en riktig skitdag. Jag har efter en ytterst kort vistelse i skolan i princip bara legat i sängen och tittat på film och Youtube. Något som jag dessutom vet bara gör mitt humör värre. Efter denna skitdag kan man tycka att inget kan få en må bättre, men mitt i allt hoppade en viss Taylor Swift upp. Jag har älskat hennes nya låt Shake It Off ända sedan jag hörde den första gången. Dock har den inte funnits att lyssna på Spotify, men nu har de lagt till den. Jag har därför spenderat kanske den senaste kvarten till att lyssna på den om och om igen och dansat runt i min lägenhet. Dans och bra musik är verkligen min omvända akilleshäl. Sätt på en bra låt när jag är nere och jag kommer med stor sannolikhet snart vara uppe och dansa. Det är verkligen skön att vara sådan vid tillfällen som dessa.

Ignorera bacillerna på din nacka med Swebus

Att åka hem till Lund på söndagar efter att ha varit hemma hos Jens i Småland är alltid lite av en problemlösning med en hel del kompromisser. Vanligtvis brukar det vara så att jag kan åka med Jens föräldrar hem till Lund, men om det inte går finns det två ytterligare alternativ.

Det första alternativet är att åka buss i en dryg timme till Alvesta tågstation. Där får jag sedan vänta i lite mer än en timme på att ta tåget till Lund som i sin tur tar lite mer än en timme. Det blir därför en resa på lite över tre timmar.  Det andra alternativet går 30 minuter snabbare och innebär att jag tar Swebus hela vägen hem till Lund. Fördelen blir då att jag slipper byten. Det blev därför att jag den här gången tog Swebus, och jag vet inte direkt om jag är nöjd med mitt val.

Just nu sitter jag i en varm proppfull buss, som svajar fram och tillbaka på motorvägen, med två personer bakom mig som hostar upp sina lungor. En riktigt mysig och behaglig resa med andra ord. Men om man ser det hela positivt kommer jag ändå fram tidigare. Det är bara att ignorera bacillerna som just nu förökar sig på min nacka och och mannen bredvid mig som konstant tittar på vad jag gör på datorn. Ignorera dem nu...

Jag är gästbloggare på Tommytott

En av bloggarna jag läser är Tommytott. Den skrivs av Tommy, och han är för tillfället upptagen med TV-programmet Spring!, som är en remake av På Rymmen som gick när jag var yngre. Jag är inte alls avundsjuk... Det var bara ungefär varenda barns dröm om att få vara med i det programmet. Hur som helst frågade han mig ifall jag kunde gästblogga för honom medan han är borta. Självklart ställde jag upp, så idag ligger mitt blogginlägg uppe som ni kan läsa här. Jag skriver om hur det var för mig att komma ut som 14-åring. Det blev ett rätt långt inlägg, men det var så roligt att skriva av sig. Hoppas att ni uppskattar det.

Sponsrad video - Roligt reklam med Head & Shoulders

Det här med Head & Shoulders reklamfilmer tycker jag är rätt roliga. De driver med det här att göra skamlös reklam för produkter. Det hela går ut på att Henrik Lundqvist blir intervjuad av olika personer och mitt i allt tar upp en Head & Shoulders-produkt, vilket sluter med att intervjuaren blir irriterad. I det här klippet är det Christer Ulfbåge som är den som intervjuar. Marknadsföring ska vara rolig eller få kunderna att tänka efter. Det finns inget värre än reklam som är tråkiga eller har en icke tilltalande grafisk utformning. En av mina favoriter är Moderaternas grafiska profil. den sticker verkligen ut och är stilren. Tyvärr gick det inte bra för dem i valet, så det är lite tråkigt.

Så det här med Head & Shoulders... Jag har personligen alltid använt mig av det märket. Min pappa har alltid använt det, och som mycket annat tar man efter sina föräldrar. Det var egentligen ingen tankeverksamhet som låg bakom den där gången jag för första gången skulle köpa schampo efter att ha flyttat hemifrån. Head & Shoulders har i alla fall lyckats med det där att vara något som folk känner igen och tänker på. Är det inte roligt ändå hur lite marknadsföring kan påverka en så pass mycket? Det är därför jag tycker marknadsföring är så roligt och har/kommer läsa kurser inom det ämnet. 

Detta är ett sponsrat inlägg, men allt jag har skrivit är med mina ord. De har inte på något som helst sätt sagt vad jag ska skriva. Det enda jag behövde göra var att ha med Youtube-videon.

Hälsningsgillet och nattvalstuga med Centerstudenter

Jag har tidigare varit världens sämsta student. Jag har inte tagit till mig studentlivet det minsta. Jag dricker inte och jag här inte så mycket för att festa. Om jag var riktigt duktig var jag ute på nation högst två gånger per år. Det skulle vanliga studenter lätt ha hunnit med på en onsdag. Nu har det dock blivit ändring på saker och ting. Jag har nämligen gått med i Centerstudenter.

Centerstudenter är en studentorganisation under Centerpartiet som främjar studentfrågor. Vår slogan är “Centerstudenter – för en utbildning som leder till jobb!” och det som står på vårt material är “Har du köat till mikron i tre år? Då ska du inte behöva köa på arbetsmarknaden.” Jag hoppas det framgår lite bättre vad vi håller på med och står för.

Hur som helst… Varje terminsstart här i Lund har vi något som kallas för Hälsningsgillet. Det är en mässa för nya studenter där alla studentorganisationer och annat studentrelaterat är representerat för att studenter ska hitta något trevligt att bli aktiv i. Därför stod även vi i Centerstudenter där och informerade. (Behöver jag nämna att jag som sagt går mitt femte år på universitetet, och det här var första gången jag var på Hälsningsgillet? Som sagt, världens sämsta student…) Vi delade ut matlådor med foldrar och godis i. Vi hade 600 stycken, vilket vi hade räknat med skulle räcka, men de tog slut hur snabbt som helst. Vi fick därför springa ner till kontoret för att hämta fler foldrar. Vi kanske hämtade 500 stycken extra foldrar, och när Hälsningsgillet var slut hade vi bara fem stycken kvar. Man kan med andra ord säga att det gick väldigt bra.

Det var väldigt roligt att stå där på Hälsningsgillet. Folk var så himla intresserade. Jag antar att det kan bero på att det är val snart, för tydligen brukar det inte vara ett sådant här tryck på politiska organisationer annars.

Efter Hälsningsgillet ställde jag mig i Centerpartiets valstuga, och när jag stod där kom Folkpartiet fram och sa "Vill ni vara med på att ha nattvalstuga med oss? Det är klart ni ska!". Vi kunde ju inte vara sämre än dem, så vi hängde på. Det blev väldigt mysigt. Vi satt där och drack te fram till klockan tre på natten och lyssnade på musik. Man kan tycka att det är meningslöst att ha öppet på natten, men faktum är att det kom ändå en del folk och pratade med oss. Det blev även mycket längre samtal än vanligt då folk dels kanske inte var helt nyktra och för att folk hade tid.

Nä, nu ska jag sluta tjata om politik för er, så jag ska ner och avreagera mig i valstugan istället. Ni är varmt välkomna dit!

Ps. Jag har bloggat nu. Är du nöjd nu mamma!?

Gästbloggare: Tommytott - Fotografen med hundarna i Malmö

Från en stjärtis till en annan. Dennis frågade om jag inte hade lust att gästblogga hos honom nu när han troligen ligger på stranden, med pojkvän och vän och spanar in snygga rumpor. 

Tommy heter jag och driver bloggen Tommytott.se. Jag är en 28 årig homosexuell alldeles för frispråkig kille som 2005 emigrerade till mitt älskade Malmö. I Malmö bor jag vid havet tillsammans med min sjöman och våra 3 kamphundar av rasen Chihuahua. Född i Upplands-väsby och uppvuxen i böndernas paradis Östersund i Jämtland. Jag är mångsysslare, jobbar som vårdare inom psykiatrin, bloggare på tommytott.se och inte nog med det så är jag även egenföretagare som fotograf. Jag kom ut som homosexuell 2005, samma år som jag träffade mannen i mitt liv.

2007 startade jag bloggen men slutade blogga rätt snabbt tills år 2009 då jag skulle vara lika inne som alla andra och börja blogga och när jag skulle starta bloggen på blogg.se fick jag upp att det redan finns en blogg på den mailen, så det var ju bara till att fixa nytt lösenord och sedan börja blogga igen! 2011 var jag och sambon på promenad med hundarna och då var det första gången som jag blev utsatt för min sexualitet. Det var två unga killar som spelade hög musik på cykel och pratade annat språk, den ena av den kille sprang efter mig och ropade - gay, gay go faster och sparkade mig sedan i ryggen. Efter det bestämde jag mig för att jag mer aktivt skulle börja blogga om mig och mitt liv som öppet homosexuell.

Åren gick och bloggen har rullat på och jag har länge drömt om att starta eget företag som fotograf men aldrig riktigt vågat, tills nu 2014 då förfrågningar om att ha mig som fotograf ökade och det var då jag kände, att nu är tiden inne att äntligen våga förverkliga min dröm, ett ha eget företag som fotograf.

I bloggen får ni läsa om allt mellan himmel och gjord, från mycket om min vardag som öppet homosexuell,hundar, till fotografier och mitt företag, galenskap och shopping. Det bjuds på ärlighet, skratt och tårar och allt skrivs från hjärtat, inget rosa fluff fluff här inte.

Bloggen finns på Facebook och ni får mer än gärna gilla sidan - Tommytott -

Och slutligen, för att inte svamla allt för mycket så lyfter jag på hatten som inte finns och niger så fint som bara jag kan och tackar Dennis för äran att få blogga hos honom medan han gottar sig i värmen.

Stor kram och en gumpkläm.
Allas egna Tommytott