fredag 18 juli 2014

Monopol - förstört vänskapsrelationer sedan 1935

Under min uppväxt har i princip varenda träff med kompisar inneburit att vi har spelat spel. Det kunde vara kortspel, tv-spel, brädspel... Ja, alla spel egentligen, men spelet som vi spelade mest frekvent var ändå Monopol. Vi spelade det så ofta och blev så effektiva på det att vi lätt spelade klart en omgång på en timme. När folk sa att de inte tyckte om Monopol för att det tog så lång tid att spela kände vi inte alls igen oss.

Det stora problemet i min vänkrets var dock att alla var otroliga vinnarskallar och dåliga förlorade. Det var därför inte sällan som "mamma ringde och sa att maten var klar, så jag måste gå hem" hände direkt efter ett avslutat spel. Men det är inte konstigt. Man spelar inte spel med sina vänner för att ha det trevligt. Man spelar spel med sina vänner för att kunna slå dem och visa dem att man är mycket bättre än dem på alla sätt och vis. Ja, jag hade hälsosamma relationer med mina vänner när jag var liten.

De senaste fyra åren har det dock varit Monopollösa. Det har bara inte blivit av att vi har spelat det. Men igår blev jag otroligt Monopolsugen, och roligt nog var Sofia och Anna från klassen också det. Det var dock inte så roligt som det brukar vara för jag vann inte. (Jag sa ju att jag var en vinnarskalle). Det var Sofia som gjorde det. Men nästa gång vi spelar ska jag allt ta och vinna. Vänta och se, Sofia. Vänta och se...

// During my childhood all meetings with my friends involved playing games. It could be card games,  tv-games, board games... Well, pretty much very type of game actually, but the most frequent played game was Monopoly. We played it so often and became so effective that we easily played a Monopoly round in an hour. When people told us that they didn't like to play Monopoly because it took so long time we simply didn't see what they meant. 

The biggest problem among my friends was that we all was loved to win and hated to loose. It wasn't rarely that "mum called and said that dinner is ready, so I have to go home now" after a finished game. But it's not weird. You don't play games with your friend to have a nice time. You play games with your friends to beat them and show them that you are better than them in every way. Yes, I had a healthy relationship with my friends as a child.

The last four years has safely been lacked of Monopoly. We simply haven't played it. But yesterday I felt that I had to play Monopoly, and my classmates Sofia and Anna did too. It wasn't that fun to play though. I didn't won... (I told you I hate to loose) Sofia did. But next time I will win. Just wait and see, Sofia. Wait and see... //
Follow Dennis Widmark

1 kommentar:

  1. Man spelar ju inte monopol om man inte tänker att vinna.. </3

    SvaraRadera

Lämna en kommentar... Annars! Haha =D