Gästbloggare: Tommytott - Fotografen med hundarna i Malmö

Från en stjärtis till en annan. Dennis frågade om jag inte hade lust att gästblogga hos honom nu när han troligen ligger på stranden, med pojkvän och vän och spanar in snygga rumpor. 

Tommy heter jag och driver bloggen Tommytott.se. Jag är en 28 årig homosexuell alldeles för frispråkig kille som 2005 emigrerade till mitt älskade Malmö. I Malmö bor jag vid havet tillsammans med min sjöman och våra 3 kamphundar av rasen Chihuahua. Född i Upplands-väsby och uppvuxen i böndernas paradis Östersund i Jämtland. Jag är mångsysslare, jobbar som vårdare inom psykiatrin, bloggare på tommytott.se och inte nog med det så är jag även egenföretagare som fotograf. Jag kom ut som homosexuell 2005, samma år som jag träffade mannen i mitt liv.

2007 startade jag bloggen men slutade blogga rätt snabbt tills år 2009 då jag skulle vara lika inne som alla andra och börja blogga och när jag skulle starta bloggen på blogg.se fick jag upp att det redan finns en blogg på den mailen, så det var ju bara till att fixa nytt lösenord och sedan börja blogga igen! 2011 var jag och sambon på promenad med hundarna och då var det första gången som jag blev utsatt för min sexualitet. Det var två unga killar som spelade hög musik på cykel och pratade annat språk, den ena av den kille sprang efter mig och ropade - gay, gay go faster och sparkade mig sedan i ryggen. Efter det bestämde jag mig för att jag mer aktivt skulle börja blogga om mig och mitt liv som öppet homosexuell.

Åren gick och bloggen har rullat på och jag har länge drömt om att starta eget företag som fotograf men aldrig riktigt vågat, tills nu 2014 då förfrågningar om att ha mig som fotograf ökade och det var då jag kände, att nu är tiden inne att äntligen våga förverkliga min dröm, ett ha eget företag som fotograf.

I bloggen får ni läsa om allt mellan himmel och gjord, från mycket om min vardag som öppet homosexuell,hundar, till fotografier och mitt företag, galenskap och shopping. Det bjuds på ärlighet, skratt och tårar och allt skrivs från hjärtat, inget rosa fluff fluff här inte.

Bloggen finns på Facebook och ni får mer än gärna gilla sidan - Tommytott -

Och slutligen, för att inte svamla allt för mycket så lyfter jag på hatten som inte finns och niger så fint som bara jag kan och tackar Dennis för äran att få blogga hos honom medan han gottar sig i värmen.

Stor kram och en gumpkläm.
Allas egna Tommytott

Gästbloggare: David Liljedahl - Njuta av det goda livet

Hej Bloggläsare!

Mitt namn är David och jag är en utav medlemmarna i Centerpartiet som ni säkert sett florera runt här på bloggen de senaste dagarna. Jag har precis lärt känna Dennis och kan därför inte dela med mig utav några smaskiga hemligheter om honom vilket jag tror att ni alla hade önskat...

Då jag är anställd utav Centerpartiet för att organisera valet här i lund har jag bara val-frågor på hjärnan, men då Dennis tydligt sa att jag inte skulle skriva om politik finns det bara en sak kvar som jag kan tänka på just nu nämligen: FIKA!

Fika, denna supersvenska uppfinning som så mycket i vårt samhälle (eller i alla fall min hjärna :P) kretsar kring, hur fantastiskt är det inte egentligen? Det förgyller dagen, förmiddagen, eftermiddagen, kvällen ja till och med på natten kan man njuta av fika! Ja, det finns ingen tid på dagen som är för dålig för en fika! Som fika-älskare är jag nog lite udda som inte dricker kaffe men jag tycker att det är för beskt ihop med det gudomligt söta i bakelsen eller kakan. Inte heller är jag någon storfantast utav öl, men så har jag bara studerat här vid Lunds universitet i en termin, så det kanske kommer? På tal om öl så brukade jag ibland gå ut med kompisarna hemma i min hemstad Karlshamn på en lokal pub. De beställde alltid in stora och dyra glas med öl, men jag däremot tyckte att det var ett fruktansvärt slöseri och beställde istället in saker ifrån dessertmenyn, kladdkaka, cheese cake, glass. Saker som faktiskt var billigare än mina kompisars öl och så himla mycket godare!

Ja, som ni kanske börjar förstå är fika en väldigt stor del utav mitt liv och jag tycker att du som läser detta ska unna dig själv en fika idag. Lägg ifrån dig mobilen eller datorn, gå ut i köket, gå till affären eller gå till det lokala caféet och ta dig en fika! Varför inte samtidigt passa på att ringa en gammal vän du inte pratat med på länge och bjuda in denne på fika eller om du inte känner för det bara sätta dig i din säng och unna dig själv något gott och njut av allt det goda livet har att erbjuda, det tänker i alla fall jag göra nu!

Med fikaglada hälsningar:
David Liljedahl

Gästbloggare: Mattias Uttke - Valen vi gör

Gammal nog att känna sig mossig och ung nog för att kunna uppskatta Liseberg, jag heter Mattias och är en ingenjörsstudent på Lunds tekniska högskola, ni vet den där skolan Dennis går på? I samma klass till och med! Jag tänkte skriva ett inlägg här åt er.
De år som passerat sedan din första skoldag, arbetsdag eller bara din första dag har kanske varit många, kanske varit få. Men det som binder oss alla samman är spänningen inför det nya, spänningen för att kasta sig ut ur sin komfortzon och ta sig an nya utmaningar. Mina år har varit mer än många, färre än flesta och varje har levererat nya utmaningar. Jag ska berätta lite för er om mitt senaste. Tre år in på Lunds tekniska högskola så har jag fått nog, det känns instängt och stagnerat. Studielivet har och ger fortfarande mig väldigt positiva känslor men just det här året behövde jag en omstart.Vårt grannland i väst gav mig arbete och något som akademiker uppskattar, en chans att arbeta med något annat än huvudet. Vintern i norden närmar sig och med mer pengar i plånboken och skägg på hakan så ger jag mig ut i världen. Nu ska jag inte älta en romantiserad bild av resandet och personerna man möter, ni som gjort det vet att det är awesome och ni som kommer göra det "are in for a treat". Insikten om hur stor världen är känns som vi nordmän definitivt har en uppfattning om, vi har trots allt kartor, eller hur? Det många kanske inte har en uppfattning om är hur stor DU blir inombords efter att ha sett med egna ögon hur stor omvärlden är. Skillnaden mellan att veta och förstå är hårfin men gapet kan lika gärna vara Grand Canyon. Jag fick upp mina ögon, jag känner mig bättre angående kommande hinder och jag vill definitivt rekommendera resande som ett sätt för er att förbereda er för livets alla twists and turns. För er som ska påbörja något nytt, skolstart, jobbstart, arbetslöshetsstart vilket nytt kapitel som helst i era liv så vill jag att ni ska ta er an dessa utmaningar med öppna ögon och sinne. Man behöver inte resa till världens ände för att se världen men man måste ha en positiv inställning. Ta er en minut, timme eller time of your choosing och fråga er själva om ni har ett öppet sinne, because if you don't, maybe you are missing out on something.
--
Try all the icecream flavors.
 // Mattias Uttke

Gästbloggare: Johan Nilsson - Om vänskap och tidsresande utomjordingar

Vid skrivandet utav det här blogginlägget, har jag och Dennis Widmark inte ens känt varandra i ett helt dygn. Ibland sker saker dock väldigt snabbt och sedan han gled in på Stortorget för snart 24 timmar sedan, har jag varit med och tvingat honom strippa offentligt på stortorget, vi har fördömt extroverter och deras skadliga umgängeshetsande betande, och vi har korsat så väl Norges som Tysklands gränser (om än något bildligt), och nu har jag dessutom fått äran att författa ett gästinlägg på hans blogg.

Men vem är då jag? Kort och gott: Johan Nilsson, 23-årig juriststudent från snapphaneskogarna i nordöstra Skåne, spexande centerstudent. Men mitt inlägg ska inte handla om mig, utan om en hipsterklädd tidsresande doktor. ”Doktor vem?” kanske läsarna frågar sig, och då inser man plötsligt att den vitsen funkar mycket sämre på svenska än på engelska…

Flera av mina kompisar försökte under flera års tid övertala mig om att ge Dr. Who en chans, men efter ett par försök att ta mig igenom en eller två episoder fastnade jag inte. Tills en dag då en skäggig göteborgare med lockigt hår uppmanade mig att ge serien en sista chans. Eftersom kombinationen skägg, lockigt hår, och göteborgska får mina knän att bli alldeles svaga fick han sin vilja igenom, och efter att ha sett avsnittet ”Blink” var jag slutligen fast på riktigt.

Vad har då detta med något annat att göra? Jo för att ett av de första samtalsämnena att dyka upp i min och Dennis begynnande vänskap, var just Dr. Who. Vilket faktiskt är ganska passande eftersom tv-serien är en utmärkt metafor för vänskap. Den kan ha sina plågsamt konstiga, udda och töntiga ögonblick som endast de involverade förstår sig på. Den kan ha sina fantastiska ödesförändrande ögonblick. Den kan ha stunder när man helt tröttnar och bara vill stänga av skiten. Den kan ha stunder när den bara får en att sprudla av glädje och älska livet.

Så med de orden hoppas jag Dennis, hans pojkvän och Karl (vem du nu är) får en solig och trevlig semester, och att alla andra tar till vara på nya och gamla vänner, samt aktar sig för gråtande änglastatyer. Don’t even blink!

Min väg till körkortet

Det här med att skaffa körkort har varit en lång resa för mig. När resten av mina vänner skaffade körkort var jag totalt ointresserad. Jag hade min cykel och mitt busskort. Vad skulle jag med ett körkort till? Men jag visste att jag skulle skaffa körkort någon gång. Bara inte just då. Jag hade bättre saker för mig tyckte jag.

Efter flytten till Skåne blev mitt sug efter körkort inte precis bättre. Jag hade ingen möjlighet att övningsköra med någon då min pappa var kvar i Stockholm. Någon som ville skaffa körkort var dock min två år yngre lillasyster. Jag mer eller mindre tvingades med att gå introkursen med henne och pappa så att jag ens skulle få skaffa körkort. Jag övningskörde en gång och fick betydligt fler motorstopp för att inte sedan köra något mer. Det var drygt två år sedan.

I vintras fick jag upp ögonen för ett sommarjobb i USA som jag blev helsåld på. Jag skulle ha det sommarjobbet helt enkelt. Dock blev jag lite fundersam över hur jag skulle ta fram mig där i USA utan att ha körkort, och då väcktes mitt körkortsintresse. Dagen efter hade jag anmält mig på en trafikskola och började övningsköra. Jag fick även min pojkvän, som inte kunde ha varit gladare över att jag skulle skaffa körkort, att gå kursen så att jag skulle kunna övningsköra med honom också.

Efter ett stort antal körtillfällen och två försök med uppkörningen kunde jag i onsdags hämta mitt körkort som jag ser "väldigt vacker" ut på. Det här med att se sur ut och stirra in i en kamera har aldrig riktigt varit min grej. Jag är mer för att vara glad och ha på mig mina glasögon.

För er som funderar på att skaffa körkort rekommenderar jag starkt att göra det så snabbt som möjligt och ha någon att övningsköra med. Det blir betydligt billigare och går snabbare att skaffa körkort då.

En flygresa utan att behöva visa pass

02:00... Så mycket var klockan när jag blev väckt av min telefon. En väldigt konstig tid att vakna kan man tycka, men när man bokar ett flyg som avgår klockan sex på morgonen är det den tiden man behöver gå upp. Då jag visste att jag skulle till Mallorca var det dock inte så jobbigt att gå upp. Jag kan dock tycka att tre timmars sömn kan vara av det minsta laget.

När vi alla hade kommit någorlunda till liv och kontrollerat att diverse kaffebryggare och spisar var avstängda, satte vi oss i bilen mot Hyllie för att där ta Öresundståget till Kastrup. Väl på Kastrup blev jag väldigt förvånad att jag inte behövde visa mitt pass en enda gång. Jag sitter nu på flyget och har drygt en halvtimme kvar tills planet landar i Palma de Mallorca.

Eftersom jag nu kommer vara på Mallorca i tio dagar, där tillgången till Wi-fi kommer vara begränsad, kommer inte jag blogga särskilt mycket. Jag har dock fixat så att gästbloggare har skrivit inlägg som kommer publiceras här. Klockan 08:00 kommer därför inlägg publiceras under dagarna, så klicka in då för att läsa dem. Det är riktigt bra inlägg måste jag säga, så ni kommer helt klart inte bli besvikna.

Träffa trevliga centerpartister på Stortorget

Centerpartiets Ungdomsförbund, CUF, har åkt runt i Skåne under sommaren på valturné med kandidater för de olika valen, och idag kom de till Lund. Jag passade därför på att ta cykeln ner till Stortorget och hälsa på. Väl där stötte jag på mycket trevligt folk från centerpartiet, och det tog inte lång tid förrän jag fick en CUF-t-shirt att sätta på mig. Så där stod jag och hade det väldigt trevligt under några timmar. Jag måste säga att centerpartister är väldigt trevliga de. Kul har man med dem också.

Katalogrelease på IKEA i Malmö

De senaste två åren har jag tagit min IKEA-nördighet till nya nivåer. Jag har nämligen gått på deras releaseevent för deras katalog. Jag kunde inte vara sämre det här året, så jag och Terese satte oss på bussen mot Malmö och åkte till IKEA klockan 06:52. Jag kan inte påstå att jag nu under sommaren i brist på sommarjobb direkt har gått upp så tidigt. Därför hade jag inte tid, läs orkade inte gå upp, att laga äggröra som jag alltid äter, men tur var det. När vi kom in i IKEA-varuhuset bjöd de på brunch, något som de har börjat servera nu i början av augusti. Jag tog därför en tallrik och lade på massor av köttbullar, äggröra, bacon och grönsaker. Riktigt gott var det.

När vi hade ätit upp och tryckt i oss alldeles för mycket mat, men som visserligen var gratis så det kan egentligen inte bli för mycket, var det dags för själva releasen av katalogen. Det var personer från varje avdelning som berättade vilka nyheter de hade och sedan fick vi exemplar av katalogen. Jag har inte hunnit läsa igenom den än, men jag bläddrade lite snabbt och det verkar vara fina saker de har. Som vanligt alltså.

Gratis brunch bjöd de på. Jag vet att det är en potatis där, men jag kunde inte hålla mig...

Några av nyheterna i sortimentet. Bland annat ett modulsystem för byråer.

"Please Like Me" på SVT Flow

Som jag har berättat innan är jag totalt beroende att att titta på TV-serier. Det är något med att gräva ner sig i andras berättelser och se vad som händer i deras liv. En av serierna jag har fastnat för den här sommaren är den australienska serien "Please Like Me". Den handlar om den homosexuella killen Josh och hans kompisgäng. Det är en väldigt söt serie som man blir väldigt glad av att se på.

Anledningen till att jag tar upp "Please Like Me" nu är för att SVT Flow har börjat visa serien igen, så det är ett ypperligt tillfälle för er att börja se på den nu. Första avsnittet visas i två veckor till, så vänta inte för länge. Ni kan titta på serien här. Se till att titta på serien nu. Ni kommer definitivt inte att ångra er!

Ytterligare en förlust i Monopol

Den senaste tiden har det blivit en hel del spelande i min kompiskrets. Idag blev det att vi spelade Monopol. Precis som förra gången vi spelade gick det väldigt dåligt för mig, men jag och Anna bildade en allians i slutet så att vi kunde vara med och spela i cirka en halvtimme till. Sedan var det slut för oss. Tio minuter senare var även Mattias borta, så det blev Terese som slutade som vinnare. Jätteroligt... Verkligen...

Vill du gästblogga på min blogg?

På lördag åker jag på en välbehövlig semester till Mallorca i tio dagar med Jens och Karl. Det ska verkligen bli hur skönt som helst. Då det inte finns något WiFi på stället där vi bor finns risken att jag inte kommer blogga så mycket under min vistelse där. Därför tänker jag ge er chansen att gästblogga de tio dagar jag är borta. Det är i princip fritt för er att skriva om vad ni vill. Så länge det inte är något extremt som till exempel rasistiska åsikter eller liknande. För allas trevnad kan det nog vara bra att undvika att skriva om politik också. Det enda kravet jag ställer är att ni presenterar vilka ni är och vilken relation ni har till mig? Ni kanske är en gammal barndomsvän eller helt enkelt bara någon som av någon anledning har fastnat för min blogg. Det spelar ingen roll.

Om ni är intresserade är det bara att ni mejlar ert blogginlägg till mig på blogg@denniswidmark.se. Där kan ni även ställa frågor om ni har det. Om ni har med bilder i era inlägg var vänlig att namnge bilderna och skriv vilken bild som ska inte var i inlägget. Dessutom ska liggande bilder vara 750 px breda och stående bilder 500 px breda. För att jag ska kunna lägga in blogginläggen behöver jag ha texterna senast på torsdag 14 augusti. När jag har lagt in texterna berättar jag när inläggen kommer upp på bloggen så att ni kan länka till inlägget och berätta för folk att ni har gästbloggat.

Beroende på mängden inlägg och inläggens innehåll tar jag mig friheten att bestämma vilka inlägg som ska publiceras, men förhoppningsvis blir det alla. Det ska bli väldigt roligt att se vad ni skickar in.

Fyra dagar för att bli centerkändis

Här kommer lite fler bilder från igår. Det är inte jag som har tagit dem, och tyvärr har jag glömt bort vad han som tog dem heter. Jag och namn... Hur som helst hamnade de här på Centerpartiets Facebooksida, så det tog inte så lång tid innan man blev en centerkändis. Fyra dagar om man ska vara mer exakt.

Min debut som centerpartist i Regnbågsfestivalen

Foto av Tomas LePrince

I hela tre dagar har jag varit registrerad centerpartist. Det var nämligen för tre dagar sedan som jag gick med i Centerstudenter. Jag pratade med den trevliga Lisa Holmgren på Pride i Stockholm, och hon tipsade mig om Centerstudenter (Hon ställer för övrigt upp i valet till landstingsfullmäktige i Stockholm, så om du bor där kan du rösta på henne), och eftersom jag röstade på Centerpartiet i EU-valet tänkte jag att jag kunde gå med. Hur som helst kan jag inte påstå att jag har sådan stor koll på hur det är att vara aktiv centerpartist efter mina tre dagars erfarenhet. Jag fick dock tipset om att gå med i paraden idag under Regnbågsfestivalen i Malmö, så dit åkte jag.

Efter att ha tryckt i mig den obligatoriska salladen från Coop/Ica, det har blivit min standardlunch när jag är ute och far runt, gick jag till Anna Linds plats och letade efter en traktor. Det var nämligen det jag hade fått berättat att jag skulle leta efter. Efter lite letande hittade jag till slut traktorn, en fin grön med regnbågsflaggor på sig. Eftersom det är valkonvent i Stockholm för Centerpartiet och Centerstudenter, och att CUF har turné i Skåne, var i princip alla skånska centerpartister borta. Därför var vi inte så många som gick i paraden, men vi hade en traktor som alla åskådare tyckte om, så det vägde upp.

Om jag ska vara helt ärlig kändes det rätt konstigt att gå där i paraden. Det hade inget med att gå med centerpartiet att göra. Det var mer att efter att ha varit uppe på Stockholm Pride förra veckan, där det stod 600000 personer längs gatorna, och sedan komma till paraden i Malmö, där det inte var fullt lika många, blev känslan lite "jaha". I Stockholm var det ett väldans drag men i Malmö var det inte samma grej. På många ställen var det helt tomt längs gatorna. Kanske var det så att man hade gjort paradsträckan lite för lång eller att vädret inte var det bästa? Inte vet jag. En annan sak jag också tyckte var konstig var att det inte fanns några avspärrningar. I Stockholm spärrar de i princip av hela innerstan och bilar och bussar får skylla sig själv om de inte har sett all information om att inte åka i Stockholm just den dagen. I Malmö var det långa köer av irriterande bil- och bussförare som lite då och då åkte rätt igenom tåget. Jag kan förstå att bilisterna kan ha missat, men det måste väl ändå ha funnits en dialog mellan arrangören och bussbolagen om att bussarna inte kan åka genom stan under några timmar? Tydligen inte...

Okej, efter kritiken måste jag ändå säga att det var väldigt roligt att gå där i paraden som centerpartist, trots att det inte ser ut som att jag tyckte det på bilden. Jag har även blivit positivt överraskad av det varma välkomnandet jag har fått från diverse centerpartister. Jag tror nog att jag kommer trivas alldeles utmärkt i Centerpartiet jag.

När Sofia får dig beroende av 2048

Om ni inte har tid eller inte vill bli beroende av att dra siffror för att dubblera dem ska ni sluta läsa nu! För er andra ska jag berätta om hur min "vän" Sofia fick mig beroende av spelet 2048.

Igår skickade Sofia ett meddelande till mig på Facebook där hon sa att hon spelade 2048, att det var väldigt beroendeframkallande och att jag skulle googla på det. Dum som jag är googlade jag efter vad det var för spel och upptäckte att det var ett puzzelspel där man ska dra likadana siffror mot varandra för att dubblera dem och på så sätt samla poäng. Jag verkligen älskar puzzelspel, så, som sagt, dum som jag är laddade jag ner spelet till min iPhone. Efter bara några minuter spelande var jag fast. "Bara en gång till", var mitt mantra. Det slutade med att jag spelade två timmar innan jag gick och lade mig och spelade två timmar när jag vaknade. Tack så mycket för det Sofia...

Jag har nu blivit Jens privata fyllechaffis

Efter väldigt mycket körande och spenderande av pappas pengar har det äntligen inträffat. Jag har skaffat körkort! Den här gången gick det mycket bättre att köra upp än förra. Jag gjorde inga fel alls. Det roliga är dock att jag nog inte är den som är gladast över att jag har tagit körkort. Det är nog Jens och hans familj som nu kan dricka hur mycket de vill när vi är ute och äter eller festar. De slipper nu köra, för nu har de sin privata fyllechaffis. Jag verkligen längtar efter att gå upp mitt i natten för att köra hem en full Jens...

Fågeln som gör din kväll frustrerande

"Kan du vattna växterna i trädgården?"

En oskyldig fråga, men en fråga som gjorde min kväll frustrerande och innehållande ett stort antal förbannande över fåglars bristande intelligens. 

Jag stod ute och vattnade växterna i trädgården, och jag hade lämnat dörren öppen. När jag tittade in genom fönster till vardagsrummet såg jag en liten fågel som satt och tittade på mig. Då hade den flugit in genom dörren och verkade uppenbarligen trivas väldigt bra där i fönster. Jag fortsatte att vattna ett tag och tänkte att fågeln skulle flyga ut, men icke. När jag kom in satt den kvar där och ville definitivt inte flytta på sig. 

Hur skulle jag få ut den söta lilla fågeln? Den måste säkert vara livrädd över att inte hitta ut. Jag hittade därför ett långt föremål och började putta på fågeln lite lätt för att leda den mot dörren, men den ville inte flytta på sig. Till slut flyttade den på sig, fast inte dit jag ville. Den hoppade istället bakom massor med tavlor. Jag fick då flytta bort alla tavlor och puttade på den lite till. Den började då hoppa lite, men precis när den hade kommit till dörren, som stod på vid gavel, valde den att i panik istället flyga förbi dörren och sätta sig på en hylla i köket. Där satt den i en halvtimme och hyperventilerade, så jag lät den sitta där och lugna ner sig i hopp om att den skulle flyga ut själv, men icke. Det blev därför till att putta på den lite igen, men då flög den tillbaka till ursprungsfönstret. Jag fick därför göra om samma procedur igen och åter igen flög fågeln in i köket och gömde sig bakom massa pastaburkar.

Nu började jag bli rejält frustrerad. Hur ska jag få ut fågeljäveln utan att behöva döda den? Det blev till att plocka ner alla burkar från hyllan och börja putta på fågeln igen, och åter igen flög den förbi den öppna dörren och satte sig intryckt mot rutan på ursprungsfönstret igen. Jag fick då tips från Jens att ta på mig arbetshandskar och bära ut fågeln. Detta skulle nog ha varit det enklaste alternativet från början, men det krävs att modiga Dennis ska bli frustrerad och tröttna på att springa efter en fågel i två timmar för att han ska ta till de effektiva metoderna. På med handskarna blev det i alla fall, tog grepp om fågeljäveln, släppte ut den och stängde snabbt dörren medan jag gav den arga blickar. Brydde sig fågeln? Självklart inte. Den satt kvar där på altanen och tittade på mig. Inte ens ett tack fick jag. Otacksamma jävel...

Slå rekord i vakna timmar och festande

Jag älskar att dansa. Jag gör det så ofta jag bara kan, så länge ingen ser. Därför valde jag, Jens och Karl att avsluta årets Pridefestival med att gå på klubb. Jag går i princip aldrig ut på klubb då jag tycker om att få ordentligt med sömn, men ibland får man ta och leka normal och festa lite. Vi tog därför efter mycket om och men en alldeles för dyr taxi till klubben Candy. I princip alla man mötte under dagen hade pratat om den, så vi tänkte att det nog skulle bli roligt.

Då vi kom fram till klubben vid midnatt, vilket jag förstår är en rätt rimlig tid att gå ut då folk uppenbarligen inte vet vad sömn är, tänkte vi att det inte skulle ta så lång tid att komma in. Så fel vi hade! Framför oss hade vi en 100 m lång kö, och i denna kö stod vi då i två timmar innan vi kom in. I vanliga fall skulle jag ha sagt: "aldrig i livet" och åkt hem, men jag var så himla sugen på att dansa, så jag stod ut.

När vi väl kom in klockan två på natten var det dags för att dansa. Om jag räknade rätt fanns det fyra dansgolv. Det var schlager, gamla godingar, hits från 90-talet och framåt och så eurodisco med dunk dunk. Jens fastnade med sitt ex och hans två kompisar på schlagergolvet, men då jag verkligen ville dansa (för seriöst, det går inte att dansa till schlager) gick jag och Karl ner till eurodiscogolvet med dunk dunk. Har jag någonsin känt mig mer malplacerad? Ja, det har jag visserligen, men där nere var det bara massor med vältränade hunkar som dansade utan något på överkroppen. Där stod alltså jag och Karl och försökte dansa till dunk dunk, men det var inte så roligt. Vi gick därför upp till hitsgolvet istället. Där var det knappt något folk alls, men det sket vi i. Vi hade det hur roligt som helst, så vi var där ända till stängning vid fem.

Vid det här laget hade jag slagit mitt rekord i att vara uppe länge. Jag tror rekordet innan var runt halv fem eller något sådant när jag var tonåring och beroende av att chatta på msn. Vi mötte upp en full Jens och begav oss ut i åskovädret. Smart som jag var hade jag tagit med mig min regnjacka, så jag fick många avundsjuka blickar utanför klubben. Det konstiga med det hela var att det var ljust ute och att jag var pigg. Det hade jag verkligen inte väntat mig. Jag trodde att jag max skulle ha stannat kvar på klubben till tre och sedan åkt hem, men så blev det inte. Piggheten försvann dock så fort jag satte mig på tunnelbanan bland marijanarökande killar och kände att jag bara ville sjunka igenom stolen och sova på golvet. Jag lyckades dock hålla mig vaken till nattbussen, men där tog det stopp för mig. Jag försökte hålla mig vaken då jag inte ville missa vår hållplats, men det gick bara inte. Jens var dock duktig att hålla sig vaken och passade på att fotografera mig och Karl när vi sov.

Åtta timmar efter min normala sovtid, alltså klockan sju på morgonen, somnade jag och lyckades sova i hela fyra och en halv timme innan jag vaknade och inte kunde somna om. Blir ni förvånade om jag säger att jag var trött dagen efter och gick och lade mig redan vid tio på kvällen? Trots brist på sömn hade jag en otroligt rolig kväll där jag blev genomsvettig på dansgolvet, men jag förstår verkligen inte hur folk orkar göra det var och varannan helg. Jag tycker om min sömn ch rutiner alldeles för mycket för att orka med att festa så länge. Med andra ord är det officiellt att jag är en pensionär.

Så blir du världsmästare i Dildokubb

Under Pridefestivalen brukar det alltid hållas turneringar i Dildokubb. Reglerna är detsamma som för vanlig kubb. Det som dock skiljer sig är att man använder olika typer av dildos för att spela spelet. Jag, Karl och Snoor gick i fredags till Pride House bara för att se vad som fanns, och då upptäckte vi att semifinalerna i Dildokubb spelades uppe på Kulturhusets tak. Turneringen hade pågått hela veckan, men vi hann precis se slutet på första semifinalen. När andra semifinalen skulle spelas ropade domaren upp lagen, men ett av lagen kom inte. Hon frågade därför publiken ifall det var några andra som ville ställa upp. Utan att tveka sträckte jag och Snoor upp handen, så vi och en förvånad Karl fick gå upp på planen och börja spela. Dessutom var grundarens pappa till företaget som anordnade turneringen med i vårt lag.

I vanligt kubb kan man rätt så hyfsat beräkna var kastpinnarna kommer studsa någonstans. Det var något som var fullkomligt omöjligt i Dildokubb. Man kunde kasta kastdildosarna så att de studsade precis framför knektdildosarna, vilket i vanligt kubb skulle inneburit att knekten föll omkull. Så var det dock inte i Dildokubb. Kastdildosen kunde hoppa tillbaka och byta riktning helt. Det var därför väldig intressant och roligt att spela.

I semifinalen vann vi över andra laget överlägset, så vi hamnade i final med ett lag som då hade spelat i turneringen hela veckan. Vad är det då som händer i finalen? Jo, vi vinner överlägset igen. Tydligen var det även VM i dildokubb, så vi kan nu kallas oss världsmästare i Dildokubb. Det var definitivt inte något jag hade planerat att bli när jag gick upp i fredags. Som pris fick vi kungen som då var en enorm buttplug med en krona på. Vad jag ska göra med den vet jag inte riktigt. Det får väl bli en väldigt speciell brevpress eller något.  

Förlåt för att jag har varit dålig på att uppdatera här på bloggen under Pride, men det har helt enkelt inte funnits någon tid till att göra det. Jag har knappt varit hemma. Men jag har en hel del att skriva om, så det kommer komma mer inlägg om Pride de närmaste dagarna.