“Där kan vi snacka om hård kuk”

Fjortisar kan skrika. Det är en sak som är säker. När vi kom in i biosalongen för att se på Eclipse var den full med fjortisar, men vi får inte glömma bort min moster som jag träffade på där. Hur som helst skrek fjortisarna åt allt. “AAAH, han har ingen tröja på sig!”, “AAAH, de kyssar varandra!”, “AAAH, Edward knyter sina skosnören!”, ja, de skrek åt allt. Det känns lite som att de borde vänja sig vid att Jacob går runt utan t-shirt mest av tiden, men nej då… Dock hade jag ingenting emot att se Jacob utan t-shirt, och i första scenen som han var med måste jag faktiskt erkänna att jag var med och skrek. Ett mörkt och maskulint skrik så klart… Självklart…
Det bästa i hela filmen var dock vid en het kyss och då sa Karola något som fick mig och Alex att skratta högt när ingen annan gjorde det. “Där kan vi snacka om hård kuk” Hur roligt är inte det!? För er som inte är insatta i Twilight kanske det inte är så roligt, men då får ni skylla er själva.
Och jag tycker att jag måste förklara bildvalet. På vägen till bion gick vi förbi Hötorget, och där satt Shrek på taket. Han är mycket större i verkligheten än han är på film måste jag säga…

Dregla på bio ikväll

Idag händer något väldigt speciellt för alla fjortistjejer och bögar - Eclipse har premiär! Därför kommer jag, mina kompisar sitta och dregla över när Jacob visar sin vältränade kropp. Ja, det är ungefär så jag ska spendera min kväll...

Inte utan mitt bananfodral!

Bananfodralet är guds gåva till hungriga studenter! Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan mitt bananfodral. Jag har med mig mina två bananfodral vart jag än går, för jag vill alltid ha en banan att smaska på. Okej, det där kom ut fel... Men ni förstår vad jag menar. Utan mina bananfodral skulle min väska stinka bananklet och troligtvis vara rätt möglig, eftersom jag troligtvis inte skulle märka att det började mögla. Två skåpstäddagar i rad har jag hittat en möglig smörgås längst in i mitt skåp, vilket tydligt visar att jag glömmer bort matrester. (Se  "Det man inte vill hitta på en städdag")

Hur som helst... Gunnarolla, en av kanalerna jag följer på Youtube, har gjort två videor i rad om just bananfodral, och de är rätt underhållande faktiskt. Han tar upp hur vi ska låta bananerna få vara som de vill och inte tvinga in dem i en norm, eftersom han uppenbarligen tror att bananfodralet är till för att forma bananerna till rätt form... Inte riktigt så det är va?

För lat för disken

Visst är det inte bara underbart att gå upp på morgonen och upptäcka att hela diskbänken är full med disk, och att man kommer behöva ta tag i det?  När jag blir civilingenjör ska jag uppfinna en maskin som diskar åt en! Vänta! Det finns ju redan en sådan maskin, och den kallas diskmaskin och vi har en här hemma. Dock är den full med ren disk, och då ingen här hemma har orkat plocka ur den, har all smutsdisk hamnat på diskbänken istället, och ingen orkar diska den. Välkommen till familjen Widmark!

50 minuter med händerna uppe i luften

Idag var det Mästarnas Mästare som gällde. En hel dag med tävlingar med start från klockan elva, och vi var alla grymt taggade. Dock var det en sak som störde mig lite – jag åkte ut näst först. Inte direkt det jag hade väntat mig. Det som störde mig ännu mer var att jag utklassade alla i de två första momenten (okej, få det att låta lite mindre som skryt), men när det tredje momentet kom som var precision fick jag sämst poäng av alla. Varför ska man behöva var duktig på att vara bra i bowling, skjuta slangbella på petflaskor och  gå 15 meter med ögonbindel? Det var i alla fall inte jag. Eftersom jag då kom sist fick jag göra dagsduellen med den som kom näst sist. Dagsduellen gick ut på att det var sju tennisbollar som hängde i linor, och när en åkte ner skulle man ta den. Dock är inte min reaktionsförmåga den bästa, och därför åkte jag ut, och då var mitt tävlande slut. Kul…

Visst, jag var lite sur ett tag. Jag ville trots allt vara med på allt. Speciellt på frågesportsstegen där vi alla fick höra kanske 100 gånger att en tennisboll väger mellan 56,0 till 59,4 gram. Jag tror ingen av oss kommer glömma bort det.

Trots att jag åkte ut var jag med på en gren där man skulle hålla en ballong ovanför huvudet med sträckta armar, och detta skulle man göra så länge man kunde. Jag började klaga och tycka det var jobbigt efter fem minuter, och alla trodde att vi skulle hålla på i högst tio minuter. Jag kom tvåa och höll i ballongen 50 minuter och 25 sekunder. Förstår ni hur trött i armarna jag var efter det!? Jag kommer ha träningsvärk imorgon. Det är en sak som är säker…

Vid dagens slut visade det sig till slut att Jennifer var Mästarnas Mästare så hon lyckades svara rätt på frågor och tvingade Emelie att hänga i en gungställning.
Om ni någon gång skulle stöta på min vän Buko, se till att få honom att anordna en Mästarnas Mästare-dag för er, för det var verkligen grymt roligt och uppskattat!

En av grenarna jag vann i var trädgårdsvandringen. Den gick ut på att räkna antalet skor i trädgården, multiplicera med antal blomkrukor, addera med antal fönster, subtrahera med antal staketplankor och till sist addera med antal plattor. Svaret blev sex, vilket jag var först med att säga. Dock hade jag räknat fel på skorna men sedan räknat fel igen så att det blev rätt på något annat. Ibland har man tur.

Att mäta ut 15 meter utan att se något var inte riktigt min grej. Jag ramlade, glömde bort hur många steg jag hade tagit och slutade sedan 1,5 meter ifrån 15 meter. Inte bra… Det finns ett videoklipp på mig när jag gjorde det. Jag funderar på att lägga upp det, för det var rätt roligt att titta på faktiskt.

En gren var kubbowling, och jag var hyfsat bra. Dock är det ju alltid så svårt att få ner de sista…

Slangbelleskjutning på petflaskor var inte heller min grej. Jag sköt antingen precis över eller emellan. Jag sköt i ett mellanrum på tre centimeter. Jag fattar inte hur jag lyckades…

Dagsduellen med Sandra och Tove

Jag gör dagsduellen och åkte så klart ut

Youtubeklipp med vuvuzelaljud

Har ni sett den nya vuvuzelafunktionen på Youtube? Man kan i vissa Youtubeklipp klicka på en liten fotboll, och då kommer det vuvuzela ljud. Man kan alltså nu se på sina youtubeklipp och bli störd av oljud i riktig VM-anda. Är det inte underbart!?

I alla fall… Jag ska åka iväg nu till Buko och tävla i Mästarnas Mästare, och jag har bestämt att jag ska vinna. Sen om det inte blir så är en annan sak… Så håll stortårna för mig nu, för ni vet man man (jag) säger – att hålla stortårna ger upp till 70 % mer tur än om man skulle ha gjort det med tummarna!

Må bästa student vinna!

Tillhör ni dem som alltid önskat att få vara med Fångarna på fortet? Det är jag, och därför blev jag glad när min vän Buko (heter Viktor egentligen. Fråga inte hur han har fått det smeknamnet för det kommer ta ett tag att förklara) sa att han tänkte ha Mästarnas mästare hemma hos sig. Ni vet programmet som har gått på SVT där gamla idrottsstjärnor ska tävla mot varandra och se vem som är bäst. Imorgon vid elva kommer det därför vara fullt allvar mellan oss åtta stycken som ska tävla.
Om jag känner Buko rätt kommer det vara massor med jobbiga och roliga grenar. en gren har han redan avslöjat och det är grenen när man står i en trappa och ska svara på frågor, och om man svarar fel får man gå högst upp igen. Problemet är bara att frågorna är allt annat än enkla, så det finns ingen chans att man redan kan svaret, utan man måste memorera det.
Det kommer utan tvekan bli en kanondag, och jag ska göra mitt bästa, för en sak är säker – om jag åker ut först kommer jag bli jävligt arg. Tävlingsmänniska you know…

Pappa med magiska krafter

I morse sa pappa till mig: "Har du hört Bite the Bullet med Little Majorette?", men det hade jag inte, och två minuter senare skriker pappa på mig att jag måste komma ner för då spelades låten på tv. Min pappa måste ha magiska krafter, eller något. Hur som helst är jag beroende av låten nu. Precis så som jag alltid blir med nya låtar jag hör. Antingen lyssnar jag inte alls på låten eller lyssnar sönder den. Det finns inget mellanläge. Dennis i ett nötskal...

Det finns roligare saker än solskyddsfaktor

Medan andra tonåringar spenderar sina pengar på kläder, att festa eller göra något roligt, så spenderar jag mina pengar på något mycket roligare nämligen solskyddsfaktor. Hurra för mig! Det är verkligen underbart att få betala 244 kronor för att över huvudtaget kunna vara ute i solen. Visst, jag visste att jag skulle behöva smörja in mig med solskyddsfaktor hela sommaren när jag började med min antibiotikakur, men ändå. Det finns faktiskt roligare saker att lägga sina pengar på…

Det roliga med det hela är att nu när jag cyklade till centrum för att köpa solskyddsfaktor så att jag kan vara ute i solen, blev jag så varm, eftersom det är så varmt och soligt ute, att jag inte vill vara ute i solen. Det är alldeles för varmt! Alltså har jag köpt solskyddsfaktor helt i onödan. Okej, det är inte helt i onödan, men jag tänker inte gå ut i solen nu i alla fall. Det får bli ikväll istället…

Dennis + Excel = Sant!

Sedan i februari har jag letat sommarjobb, men hur mycket jag än har sökt, ringt och försökt övertala arbetsgivare att anställa mig, har jag inte lyckats få något jobb. Dock frågade en bekant till mig om jag ville göra ett researcharbete åt honom där jag ska fixa med ett Excel-dokument, och jag tackade självklart ja. Jag behöver pengarna. Till en början verkade det som att det skulle bli jättetråkigt, men nu när jag har suttit med det i två timmar och kommit in i det, är det väldigt roligt faktiskt. Vem trodde att det kunde vara så roligt att copypastea liksom?
Det här är verkligen något jag tycker om att göra. Det påminner om att skriva en riktigt bra rapport på gymnasiet, vilket jag saknar, så det här passar mig perfekt!

Tonårsskalle är död!

Hej alla gamla och nya läsare!

Eftersom jag är ny på Blogger tänkte jag presentera mig för mina nya läsare. Ni som har följt mig på Tonårsskalle känner mig redan utan och innan.

Dennis Widmark heter jag och är 19 år. Jag är nyexaminerad, om det nu är så man säger när man har gått ut gymnasiet, från teknikprogrammet med inriktningen design och arkitektur på det underbara gymnasiet Fredrika Bremergymnasiet.

Mitt liv består för tillfället av att bygga upp en ångest över att jag ska flytta till Lund. Jag ska nämligen börja plugga civilingenjör med teknisk design på Lunds universitet till hösten, och det ska bli hur roligt som helst. Dock är det även hur läskigt som helst att för första gången bo ensam och klara sig själv. Det blir ett äventyr det, men jag tror att jag klarar av det, eller jag måste klara av det rättare sagt.

Annars är jag som vilken tonåring som helst. Är med kompisar, letar efter killar, tränar (har varit friidrottare i sex år innan jag var tvungen att sluta hösten 2009 då det blev för mycket i skolan) och gör alla vanliga tonårsgrejer helt enkelt. Dock fyller jag 20 år i höst, och då blir det till att bli vuxen. Man kan ju försöka i alla fall...

Och det viktigaste att veta om mig: jag älskar Monopol och är en grymt dålig förlorare. Därför är det bäst att låta mig vinna, för det är som min kompis Helen sa: "Det är alltid kul att spela Monopol med dig, och det är lika kul när det inte är ett spel längre... det är personligt!"

Ja, det är jag det och på den här bloggen kommer jag köra med samma stil som jag har gjort på Tonårsskalle, och jag hoppas att ni kommer tycka om det!